Sommar!
Mitt såhär i EM-febern flyr jag min kos. Bloggen tappar för en tid sin stjärna och sitt hjärta.
Men misströsta icket! Jag beräknar att komma tillbaka en dag, jag skall åter vandra på jorden.
Så länge får ni hålla tillgodo med Kakans arroganta och elaka inlägg.
Död åt fjantiga portugiser, hylla Petter Hansson och Rumänien vinner EM!
- Sveriges konung!
/ Jesus
Men misströsta icket! Jag beräknar att komma tillbaka en dag, jag skall åter vandra på jorden.
Så länge får ni hålla tillgodo med Kakans arroganta och elaka inlägg.
Död åt fjantiga portugiser, hylla Petter Hansson och Rumänien vinner EM!
- Sveriges konung!
/ Jesus
En ny hjälte
Vi får ofta skit på den här bloggen för att vi hackar ner på olika spelare, och vissa mindre intelligenta personer påstår även att vi begår lagbrott med våra angrepp - men så är inte fallet, de som får skit förtjänar det. Men nu tänker jag reflektera över gårdagen lite, och med hjälp av intrycken därifrån skriva en hyllning till min nya hjälte - Servet Cetin, Turkiet.
I gårdagens match mot Portugal fick jag upp ögonen för denne eminente herre. Då jag såg hans feja vid nationalsångerna sa jag skämtsamt: "den där snubben ser ut som ett jävla råskinn". Tänk hur rätt man kan ha. I början av matchen sliter han av korsbandet (ser det ut som åtminstone) men klistrar på lite eltejp på knäet och fortsätter sedan som om ingenting har hänt.
Just detta är det som är så skönt med Servets spelstil, han ser ut som om han medvetet försöker få sig själv sjukpensionerad innan han är trettio bast fyllda (han är 27 nu) genom att fullständigt demolera sin egen kropp i varje närkamp och moment. Han är en sån kille som istället för att sparka iväg bollen ställer sig i vägen för motståndaren och låter dennes fot träffa hans kropp istället för bollen. Hans sätt att bara fullkomligt trycka bort Nani och Ronaldo i matchen igår är även det helt legendariskt. Övrigt noterbart är hur han med bollen vid foten väntar in en spelare för att få sätta in en kroppstackling, som om han måste lite fysisk smärta för att kunna prestera.
Något för Fatih Terim att tänka på. Spöa upp Servet innan matchen så bjuder han på fantastiskt försvarsspel.
Notera hur Servet är lindad på tre ställen på kroppen - he sure likes a beating.
Servet Cetin spelar till vardags i Galatasaray där han förstås är stor publikfavorit genom sitt uppoffrande spel. Hans groteska, kriminella och råskinnsliknande utseende har gjort att han kallats för Ayibogan, som på turkiska betyder "En man som kan strypa en björn". Servet Cetin är 1,91 centimeter och 84 kilo monster som mer än gärna skulle lägga sig på en spikmatta och sedan låta Peter Harryson lägga sig ovanpå honom, allt för smärtans skull. Det här är min nya GUD!
Titta här i slutet av filmen hur han bryter nacken efter han nickat in bollen på en hörna.
// Kakan
I gårdagens match mot Portugal fick jag upp ögonen för denne eminente herre. Då jag såg hans feja vid nationalsångerna sa jag skämtsamt: "den där snubben ser ut som ett jävla råskinn". Tänk hur rätt man kan ha. I början av matchen sliter han av korsbandet (ser det ut som åtminstone) men klistrar på lite eltejp på knäet och fortsätter sedan som om ingenting har hänt.
Just detta är det som är så skönt med Servets spelstil, han ser ut som om han medvetet försöker få sig själv sjukpensionerad innan han är trettio bast fyllda (han är 27 nu) genom att fullständigt demolera sin egen kropp i varje närkamp och moment. Han är en sån kille som istället för att sparka iväg bollen ställer sig i vägen för motståndaren och låter dennes fot träffa hans kropp istället för bollen. Hans sätt att bara fullkomligt trycka bort Nani och Ronaldo i matchen igår är även det helt legendariskt. Övrigt noterbart är hur han med bollen vid foten väntar in en spelare för att få sätta in en kroppstackling, som om han måste lite fysisk smärta för att kunna prestera.
Något för Fatih Terim att tänka på. Spöa upp Servet innan matchen så bjuder han på fantastiskt försvarsspel.
Notera hur Servet är lindad på tre ställen på kroppen - he sure likes a beating.
Servet Cetin spelar till vardags i Galatasaray där han förstås är stor publikfavorit genom sitt uppoffrande spel. Hans groteska, kriminella och råskinnsliknande utseende har gjort att han kallats för Ayibogan, som på turkiska betyder "En man som kan strypa en björn". Servet Cetin är 1,91 centimeter och 84 kilo monster som mer än gärna skulle lägga sig på en spikmatta och sedan låta Peter Harryson lägga sig ovanpå honom, allt för smärtans skull. Det här är min nya GUD!
Titta här i slutet av filmen hur han bryter nacken efter han nickat in bollen på en hörna.
// Kakan
EM:s första dag - sum-up
Inga groteskt fula Liverpool eller Man U-spelare denna gång, utan detta var omgången då favoriterna pallade trycket, Frei grät och då Kakan fick en ny älsklingsspelare...
Öppningsmatchen mellan Schweiz och Tjeckien bjöd på en rätt pissig tillställning där Tjeckien mest såg ut att sakna Nedved ocg Poborsky. Med en idiotiskt simpel taktik att skicka in höjdbollar på Koller så skapades inte speciellt mycket, speciellt med tanke på att inläggen höll samma kvalitet som valfri Simple Plan-platta, riktigt jävla uselt.
Det unga fräcka Schweiz hade dock fart och fläkt och borde väl vunnit matchen om världen varit rättvis, men trots Freis megaskott, Barnettas tjongare och Vonlanthens karatespark i ribban så var det ändå Sverkos i Tjeckien som fick en felträff och förpassade bolluslingen i nät, och firade sedan målet med att klappa tatueringen av hans döda son på armen.
Mest minnesvärt är dock hur Alexander Frei vrider till knäet och sedan gråtandes lämnar planen då han inser att hemma-EM kan vara över för hans del.
Match nummer 2 mellan Portugal och Turkiet bjöd på en mer välspelad tillställning. Portugal verkade i början av matchen köra på taktiken att ge bollen till Ronaldo och sedan hoppas på det bästa. Rätt enkelt för turkarna alltså. En Kakan-favorit finns annars i Turkiet, det vill säga Nihat. Tyvärr blev han alldeles för isolerad uppe på topp då han är aningen för vek för att spela ensam forward.
Till slut vann ändå Portugal efter att Pepe gjort ett riktigt läckert mål och att Raul Meireles gjort ett nästan ännu läckrare, synd för Turkiet som i mitt tycke nästan var värda en kvittering på slutet...
Kakan ljusglimtar och nya bekantskaper från dag 1:
Schweiz innermittfältspar: Gökhan Inler och Gelson Fernandes är två 22-åringar som kan bli riktigt bra. Tänk att dessa unga herrar dominerar mittfältet i en EM-match, tänk på den Lagerbäck!
Libor Sionko: FC Köpenhamnmittfältaren var den enda i Tjeckien såg ut att att vilja göra något av värde i mötet med Schweiz. En frisk fläkt!
Kazim Kazim: Bara namnet är ju tillräckligt coolt för att få va med här. Skön högerbreddare också!
Bosingwa: Portugals högerback är en hyfsat ny bekantskap med världens fetaste unibrow men också med nytt fint kontrakt med Chelsea. Och han kan lira boll...
Servet Cetin: Den här killen ska fanimig få en egen hyllningsartikel. Innan matchen såg jag hans nuna och sade att detta ser ut att vara ett riktigt råskinn, och maken till råskinn får man leta efter. Det första han gör är typ att slita av korsbandet och sedan ställa sig och spela som om ingenting har hänt. Lägg därefter till det faktum att han med jämna mellanrum sätter in brutala och idiotiska tacklingar och att han oftast skadar sig själv i samma veva. Legendstatus!
// Kakan
Öppningsmatchen mellan Schweiz och Tjeckien bjöd på en rätt pissig tillställning där Tjeckien mest såg ut att sakna Nedved ocg Poborsky. Med en idiotiskt simpel taktik att skicka in höjdbollar på Koller så skapades inte speciellt mycket, speciellt med tanke på att inläggen höll samma kvalitet som valfri Simple Plan-platta, riktigt jävla uselt.
Det unga fräcka Schweiz hade dock fart och fläkt och borde väl vunnit matchen om världen varit rättvis, men trots Freis megaskott, Barnettas tjongare och Vonlanthens karatespark i ribban så var det ändå Sverkos i Tjeckien som fick en felträff och förpassade bolluslingen i nät, och firade sedan målet med att klappa tatueringen av hans döda son på armen.
Mest minnesvärt är dock hur Alexander Frei vrider till knäet och sedan gråtandes lämnar planen då han inser att hemma-EM kan vara över för hans del.
Match nummer 2 mellan Portugal och Turkiet bjöd på en mer välspelad tillställning. Portugal verkade i början av matchen köra på taktiken att ge bollen till Ronaldo och sedan hoppas på det bästa. Rätt enkelt för turkarna alltså. En Kakan-favorit finns annars i Turkiet, det vill säga Nihat. Tyvärr blev han alldeles för isolerad uppe på topp då han är aningen för vek för att spela ensam forward.
Till slut vann ändå Portugal efter att Pepe gjort ett riktigt läckert mål och att Raul Meireles gjort ett nästan ännu läckrare, synd för Turkiet som i mitt tycke nästan var värda en kvittering på slutet...
Kakan ljusglimtar och nya bekantskaper från dag 1:
Schweiz innermittfältspar: Gökhan Inler och Gelson Fernandes är två 22-åringar som kan bli riktigt bra. Tänk att dessa unga herrar dominerar mittfältet i en EM-match, tänk på den Lagerbäck!
Libor Sionko: FC Köpenhamnmittfältaren var den enda i Tjeckien såg ut att att vilja göra något av värde i mötet med Schweiz. En frisk fläkt!
Kazim Kazim: Bara namnet är ju tillräckligt coolt för att få va med här. Skön högerbreddare också!
Bosingwa: Portugals högerback är en hyfsat ny bekantskap med världens fetaste unibrow men också med nytt fint kontrakt med Chelsea. Och han kan lira boll...
Servet Cetin: Den här killen ska fanimig få en egen hyllningsartikel. Innan matchen såg jag hans nuna och sade att detta ser ut att vara ett riktigt råskinn, och maken till råskinn får man leta efter. Det första han gör är typ att slita av korsbandet och sedan ställa sig och spela som om ingenting har hänt. Lägg därefter till det faktum att han med jämna mellanrum sätter in brutala och idiotiska tacklingar och att han oftast skadar sig själv i samma veva. Legendstatus!
// Kakan
En festlig lärjunge
Det är dags att presentera en snabb och härlig portugis.
En fantastisk fotbollsspelare som jag själv har en stor respekt för. Bland annat för dennes fantastiska målgester.
Kan ni gissa?
Självfallet, Christiano Ronaldo trodde vissa. Men ack så fel ni hade.
Luís Boa Morte är mannen jag söker efter. Kolla bara inledningen på det här klippet.
Det är sådana saker man måste klara av för att platsa i den hetaste elvan!
- lyckas man dessutom med att stoppa fingrarna i munnen på Terry vore det tjänstefel av mig att inte ta med den här liraren!
/ Jesus
En fantastisk fotbollsspelare som jag själv har en stor respekt för. Bland annat för dennes fantastiska målgester.
Kan ni gissa?
Självfallet, Christiano Ronaldo trodde vissa. Men ack så fel ni hade.
Luís Boa Morte är mannen jag söker efter. Kolla bara inledningen på det här klippet.
Det är sådana saker man måste klara av för att platsa i den hetaste elvan!
- lyckas man dessutom med att stoppa fingrarna i munnen på Terry vore det tjänstefel av mig att inte ta med den här liraren!
/ Jesus
Merseysides skönheter - Martin Skrtel
Det kryllar av groteska fotbollsspelare kring Merseyside. Näst på tur är det röda lagets monster Martin Skrtel.
Denne slovak kom från Zenit St. Petersburg till Liverpool i vintras, och joinade på så sätt Liverpools redan fullsmockade armada av äckliga och fula fotbollsspelare. Precis som alla andra Liverpoolspelare kan väl denne bjässe bolla till fyra med badboll innan bollen tjongas iväg på smalbenet.
Skrtel huserar i mittförsvaret med antingen Daniel Agger (världens arrogantaste och almänt acklig dansk), Jamie Carragher (kan man se mer korkad ut?) eller den sköne finländaren Sami Hyypiä (mannen som på somrarna springer omring med en koskenkorva i handen och dödar mygg precis som alla andra finländare). Liverpools mittförsvar är med andra ord en hårresande uppsättning med "fotbollsspelare", även om jag skulle vilja kalla dem för monster.
Och namnet, Skrtel? Vet dom vad vokaler är nere i Slovakien?
Ps. Efter som jag själv har finländskt arv är det okej att ha fördomar mot finländare, då jag i stort sett driver med mig själv Ds.
// Kakan
Denne slovak kom från Zenit St. Petersburg till Liverpool i vintras, och joinade på så sätt Liverpools redan fullsmockade armada av äckliga och fula fotbollsspelare. Precis som alla andra Liverpoolspelare kan väl denne bjässe bolla till fyra med badboll innan bollen tjongas iväg på smalbenet.
Skrtel huserar i mittförsvaret med antingen Daniel Agger (världens arrogantaste och almänt acklig dansk), Jamie Carragher (kan man se mer korkad ut?) eller den sköne finländaren Sami Hyypiä (mannen som på somrarna springer omring med en koskenkorva i handen och dödar mygg precis som alla andra finländare). Liverpools mittförsvar är med andra ord en hårresande uppsättning med "fotbollsspelare", även om jag skulle vilja kalla dem för monster.
Och namnet, Skrtel? Vet dom vad vokaler är nere i Slovakien?
Ps. Efter som jag själv har finländskt arv är det okej att ha fördomar mot finländare, då jag i stort sett driver med mig själv Ds.
// Kakan
